Libretto - vad händer?

Resumé

Monica, sitter i solen på sin balkong när hon till sin förtvivlan hör ljud från grannbalkongen. Monica har allvarlig social fobi och avskyr alla former av kontakt med människor. Lägenheten intill har länge varit ledig och det verkar som om hon och en man vid namn Jerker har någon form av pakt som medför att Monicas grannlägenhet ska förbli tom en längre tid. Monica svimmar av ångestattacken.

DEL 2

Barbro avskyr allt som är lagom och det är hon mäkta stolt över. På bjudmiddagar med väninnorna brukar hon muntert citera Galenskaparnas Claes Eriksson.

”Sverige är ett unikt land där lagom är bäst. I övriga världen är bäst bäst” skanderar hon högljutt med ett påföljande sparsamt leende med en tillhörande självsäker nick och tar sig en generös mun rödvin till.

Idag har Barbro fullt upp med att hålla koll på utsikten från balkongen. Det ska flytta in en ny granne en våning upp och det retar henne att hon inte har en aning om vem det är. I två och en halv timme hade hon suttit med Jerker nere i hans vaktmästarlya och tvingats äta stinkande delikatesser från en ostbricka av furu. Hur i hela friden resonerar man när man köper en ostbricka i furu egentligen? Låg klass det är vad det är. Hur som helst hade hon inte fått ur honom ett dyft om den nya hyresgästen. Jerker hade sagt att han inte visste mer än henne och det trodde hon var dikt och förbaskad lögn. Klart Jerker visste vem han var! För det var en manlig granne, det hade hon kollat med Rudenberg i lägenheten till höger om den inflyttningsklara och både herr och fru Rudenberg var ense om att det var en man som dom sett genom kikhålet då han var på lägenhetsvisning.

Barbro hade självklart försökt ringa på Monica Carlssons dörr, till vänster om den nye grannens lägenhet, också men det var ingen idé. Hon öppnade inte i vanlig ordning. Otrevliga människa! Undra om hon ens bodde i lägenheten förresten? Det kanske pågick både det ena och det andra därinne. Det skulle inte förvåna henne om det visade sig vara ett lager för stöldgods där inne. Hon hade hört ett rykte om att Monica jobbade med något som hade med polisen att göra. Kanske var denna information fel och det egentligen är så att Monica HAR med polisen att göra. En kriminell person alltså.

Men idag hade det varit någon där. Det var hon bergsäker på eftersom hon blivit kraftigt störd mitt i frukosten av en kraftig duns på balkongen ovan.

Barbro slängde en blick i hallspegeln, rättade till håruppsättningen, sträckte på sig samtidigt som hon sög in magen och var därmed redo för att möta sin omvärld. Lagom är inte bäst. Bäst är bäst.

”Älska dig själv så kan du lättare älska andra” sa hon till sin spegelbild och i samma stund for en mörk skugga genom hennes annars så klara blick och hon öppnade ytterdörren och lämnade lägenheten.

Monica satt vi datorn och visste inte vad hon skulle ta sig till. Jobba orkade hon inte. Inte just nu. Hon öppnade sin mailbox och ögnade snabbt igenom inkorgen och de nya mailen. Blicken stannade vid en maildress hon inte kände igen. Det var visserligen en avsändare från polismyndigheten men inte den grupp hon arbetade för. Hon öppnade mailet och läste.