Libretto - vad händer?

Resumé

Monica har allvarlig social fobi efter att hennes make blev mördad. Mördaren är inte fast. Monica har fått ett mail där kommissarie Johan Frank berättar att hennes hemliga adress är röjd och hennes säkerhet äventyrad.

Den överstressade ljudteknikern Tommy håller på att flytta in i lägenheten bredvid Monicas och han och hans vän Conny hör märkliga ljud ifrån hennes lägenhet. Jerker, vaktmästaren som har en märklig hemlig överenskommelse med Monica låser upp dörren. Monica ligger innanför dörren med uppskurna handleder och svamlar om saker som rinner ur datorn. Plötsligt springer en maskerad figur ut ur hennes lägenhet.

”Sätt er mjukt! INTE hårt och snabbt med en duns. Då kan grejerna skadas. Det är dyra grejer det här. Ni ser en trälåda - jag ser en skattkista. Öppnade jag den hade ni sett sladdar - jag ser rariteter. Så sätt er mjukt. Ok?”

Tommy viftade med armarna för att förtydliga vikten av försiktighet och den lilla skaran chockade människor satte sig mycket, mycket försiktigt ned på den stressade ljudteknikerns lådor. Dom vågade nästan inte röra sig alls. Men eftersom det ännu inte flyttats in några möbler så fick dessa förvaringslådor duga.

Monica hade hämtats av ambulans och kommissarie Johan Frank var på plats snabbare än vinden. Nu skulle alla redogöra för händelsen och detta gillades inte av Tommy.

”Jag har en stor drös lusekofter från hembygdsföreningen som säkerligen är som hungriga varulvar vid detta laget. Vi skulle träffats för 20 minuter sen och tycker du att jag verkar vara på plats och i tid?”

Tommy blängde argt på Johan men kommissarien svarade lugnt

”Ingen får lämna lägenheten förrän jag har helt klart för mig  vad som hänt. Jag vill veta vem som var var och varför. När, var, hur och om det finns smådetaljer jag kan ha nytta av.”

Tommy såg ut som att han skulle explodera

”Ursäkta mig herr Polis Polis Potatismos… Sitter du och käftar upp dig och menar att jag ska skita i min lön och mitt levebröd för att du ska få reda i ditt jobb när jag redan har sagt allt jag vet?”

Johan stördes uppenbart av Tommys utfall.

”Nej, Tommy, så är det ju inte alls.  Men för att vi ska kunna lösa situationen måste vi veta alla detaljer. Du och de andra i rummet har dessa detaljer.”

Ljudteknikern signalerade rött med hela ansiktet

”Jag och Conny bar mixerbord. Jerker kom. Kärringen i lägenheten bredvid flåsade i brevinkastet och vi trodde det var en hund. Tanten visade sig vara från vettet och snackade om rinnande datorer och hade uppskurna handleder och det kom en snubbe med mössan nerdragen och skrämde skiten ur oss.”

Han gjorde en paus.

”Så. Redovisat och klart. Kan jag få gå och ratta ljud åt hembygdstofflorna nu? Adjö”

Johan flög upp från  trälådan och stoppade Tommy.

”Nu får du förstå allvaret i det här. Finns det ingen som du kan ringa som kan hoppa in åt dig idag? Det är en allvarlig situation.”

Tommy slet sig loss och fortsatte gå mot ytterdörren. Då fick Johan nog

”Nu stannar du och fattar allvaret för i helvete Tommy!”

Den förut så jäktade Tommy stelnade till. Han föll ihop och började gråta okontrollerat.

Efter en stund hade Johan med hjälp av Conny fått tillbaka honom i vardagsrummet. Tommy skakade av gråt.

”Vad fan är det här? Jag kan inte hejda det… Jag kan fan inte hejda det… Det måste ut…”

Han hickade av alla snyftningar...

”Vad..?” sa Johan ”Vad måste ut?”

”Sanningen om hur det är… Sanningen om det jag döljer… Fan, fan fan… det måste ut”

De andra i rummet var tysta. Knappt ett andetag hördes.

Johan tog tag i Tommy och skakade honom.

”Du kan säga.. berätta nu… Snälla Tommy. Lätta hjärtat… Det kommer kännas bättre sedan... ”

Tommy tittade upp. Rödögd.

”Jag kan inte hålla det inne längre… Jag… ”

Fortsättning följer…