Del 5
Monica har allvarlig social fobi efter att hennes make blev mördad. Mördaren är inte fast. Monica har fått ett mail där kommissarie Johan Frank berättar att hennes hemliga adress är röjd och hennes säkerhet äventyrad.
Den överstressade ljudteknikern Tommy håller på att flytta in i lägenheten bredvid Monicas och han och hans vän Conny hör märkliga ljud ifrån hennes lägenhet. Jerker, vaktmästaren som har en märklig hemlig överenskommelse med Monica låser upp dörren. Monica ligger innanför dörren med uppskurna handleder och svamlar om saker som rinner ur datorn. Plötsligt springer en maskerad figur ut ur hennes lägenhet.
Kommissarie Johan Frank kommenderar alla in i lägenheten för att få reda på vad som hänt. Tommy är stressad till sitt jobb men brister plötsligt ut i förtvivlad gråt och säger att han måste få berätta en viktig sak som tynger honom.
Del 5
"Det rann ord ur datorn. Från mailen. Jag såg det ju själv"
Doktor Moa Reveberg lade de högra benet över det andra, lutade dig sig fram emot Monica och sa
"Nej, Monica det rann inte ord ur datorn. Men du upplevde det så. Men det hände inte. Kan du berätta för mig om varför du valde att skada dig själv igen?"
"Det var konstiga ord om död och om ångest och om rädsla och om ... eh... och om oro och om Nicholas och om mig och om att han är död och att han blev mördad. Så rann orden. Alla orden rann. Ur datorn. Ur skärmen alltså."
"Varför skadade du dig själv Monica?"
"Så kom Nicholas och hälsade på mig och bredde smörgåsar med rödbetssallad och köttbullar till oss och så åt vi dom och struntade i att det rann. Så berättade han om att det verkar bättre att köpa köttbullar i köttboden än att köpa som färdiggjorda i affären. Dom var faktiskt godare."
"Nicholas är död och du är här hos oss på sjukhuset. Vet du, du kommer må bättre. Det är jag säker på. Det måste få ta sin tid. Nu går vi tillsammans tillbaka till ditt rum och så ska du få en tablett som gör det lättare för dig att sova. Sedan när du vaknar och är lite piggare så ska vi träffas igen du och jag för att hitta på en plan. En plan som ska få dig bort från alla dessa jobbiga saker som du upplever just nu. Vad tror du om det Monica?"
Monica savade inte Moa. Det var som om hon fallit in i en vaken sömn och allt runt om svävade. Hon började mumla för sig själv.
"Jag smakade på döden en dag. Den smakade inte illa. Mitt hjärta slog sporadiska slag och jag var inte längre jag och allt var stilla."
Moa lyfte luren och ringde på sköterskan. Monica fortsatte mumla.
"Det hördes ett ljud - det hördes som av vatten. Omöjliga dofter svävade kring och jag kände doften av ingenting komma i natten"
En stund senare somnade Monica. Hon sov och ho sov. Länge.
--------
"Jag är bög" sa Tommy med en plötsligt klar röst.
"Jag är homosexuell och jag ger fullständigt fan i om ni dömer mig för det. För nu är det just det jag är... gay asså... och det har jag alltid varit men inte vågat sagt det till nån... och det är alltså inget att orda om eftersom jag vet det och har vetat det länge..hela livet änna... Och dömer ni mig är det bara att gå. Där är dörren."
En rätt så lång tystnad infann sig i vardagsrummet där en samling förvånade människor satt på trälådor och gapade med sina munnar. Alla utom Tommy och Johan. Dom satt, lite lustigt nog, lutade mot garderoben...
Conny var förvånande nog den första som tog till orda
"Får jag sätta på kaffe...?"
Tommy nickade. När Conny gick mot köket stannade han vid Tommy och klappade han på axeln
"Det är synd att jag inte är bög för vi hade fått ett jäkla kul förhållande"
Rummet fylldes av det hjärtligaste och mest förlösande skratt det gamla hyresuset hört sen det byggdes.
----------
Johan höjde kaffekoppen mot Conny för påfyllning då telefonen ringde. Kommissarien svade korrekt och genomförde samtalet med några
"Mmm... ja...jaa..jasså... ok... hmm... jaa.. ok... då vet jag. Hej då."
Han kliade sig i huvet
"Monica hade åsamkat sig skadorna själv. Hon är i en djup psykos och vi får vänta på en klar redogörelse för vad som hände där inne egentligen."
Jerker tog ton för första gången på länge
"Vem var den där maskerade snubben då?"
"Förjäkla läskigt" fortsatte Tommy
"Inte en aning. Tekniska får söka igenom lägenheten och se om dom hittar något av intresse." svarade Jerker de båda männen.
Plötsligt hördes ett duns från hallen och Tommy skyndade sig dit för att se vad det var.
Ett kuvert utan adress låg på hans hallgolv. En olustkänsla sped sig genom hans kropp. Han öppnade brevet och började läsa
Fortsättning följer någon gång under helgen...
Vad händer? Hjälp mig finna fortsättningen! Tack för alla era kommentarer och mail!
Frid
//Christine Larbring
Del 4
Resumé
Monica har allvarlig social fobi efter att hennes make blev mördad. Mördaren är inte fast. Monica har fått ett mail där kommissarie Johan Frank berättar att hennes hemliga adress är röjd och hennes säkerhet äventyrad.
Den överstressade ljudteknikern Tommy håller på att flytta in i lägenheten bredvid Monicas och han och hans vän Conny hör märkliga ljud ifrån hennes lägenhet. Jerker, vaktmästaren som har en märklig hemlig överenskommelse med Monica låser upp dörren. Monica ligger innanför dörren med uppskurna handleder och svamlar om saker som rinner ur datorn. Plötsligt springer en maskerad figur ut ur hennes lägenhet.
”Sätt er mjukt! INTE hårt och snabbt med en duns. Då kan grejerna skadas. Det är dyra grejer det här. Ni ser en trälåda - jag ser en skattkista. Öppnade jag den hade ni sett sladdar - jag ser rariteter. Så sätt er mjukt. Ok?”
Tommy viftade med armarna för att förtydliga vikten av försiktighet och den lilla skaran chockade människor satte sig mycket, mycket försiktigt ned på den stressade ljudteknikerns lådor. Dom vågade nästan inte röra sig alls. Men eftersom det ännu inte flyttats in några möbler så fick dessa förvaringslådor duga.
Monica hade hämtats av ambulans och kommissarie Johan Frank var på plats snabbare än vinden. Nu skulle alla redogöra för händelsen och detta gillades inte av Tommy.
”Jag har en stor drös lusekofter från hembygdsföreningen som säkerligen är som hungriga varulvar vid detta laget. Vi skulle träffats för 20 minuter sen och tycker du att jag verkar vara på plats och i tid?”
Tommy blängde argt på Johan men kommissarien svarade lugnt
”Ingen får lämna lägenheten förrän jag har helt klart för mig vad som hänt. Jag vill veta vem som var var och varför. När, var, hur och om det finns smådetaljer jag kan ha nytta av.”
Tommy såg ut som att han skulle explodera
”Ursäkta mig herr Polis Polis Potatismos… Sitter du och käftar upp dig och menar att jag ska skita i min lön och mitt levebröd för att du ska få reda i ditt jobb när jag redan har sagt allt jag vet?”
Johan stördes uppenbart av Tommys utfall.
”Nej, Tommy, så är det ju inte alls. Men för att vi ska kunna lösa situationen måste vi veta alla detaljer. Du och de andra i rummet har dessa detaljer.”
Ljudteknikern signalerade rött med hela ansiktet
”Jag och Conny bar mixerbord. Jerker kom. Kärringen i lägenheten bredvid flåsade i brevinkastet och vi trodde det var en hund. Tanten visade sig vara från vettet och snackade om rinnande datorer och hade uppskurna handleder och det kom en snubbe med mössan nerdragen och skrämde skiten ur oss.”
Han gjorde en paus.
”Så. Redovisat och klart. Kan jag få gå och ratta ljud åt hembygdstofflorna nu? Adjö”
Johan flög upp från trälådan och stoppade Tommy.
”Nu får du förstå allvaret i det här. Finns det ingen som du kan ringa som kan hoppa in åt dig idag? Det är en allvarlig situation.”
Tommy slet sig loss och fortsatte gå mot ytterdörren. Då fick Johan nog
”Nu stannar du och fattar allvaret för i helvete Tommy!”
Den förut så jäktade Tommy stelnade till. Han föll ihop och började gråta okontrollerat.
Efter en stund hade Johan med hjälp av Conny fått tillbaka honom i vardagsrummet. Tommy skakade av gråt.
”Vad fan är det här? Jag kan inte hejda det… Jag kan fan inte hejda det… Det måste ut…”
Han hickade av alla snyftningar...
”Vad..?” sa Johan ”Vad måste ut?”
”Sanningen om hur det är… Sanningen om det jag döljer… Fan, fan fan… det måste ut”
De andra i rummet var tysta. Knappt ett andetag hördes.
Johan tog tag i Tommy och skakade honom.
”Du kan säga.. berätta nu… Snälla Tommy. Lätta hjärtat… Det kommer kännas bättre sedan... ”
Tommy tittade upp. Rödögd.
”Jag kan inte hålla det inne längre… Jag… ”
Fortsättning följer…
Del 3
Resumé
Monica, sitter i solen på sin balkong när hon till sin förtvivlan hör ljud från grannbalkongen. Monica har allvarlig social fobi och avskyr alla former av kontakt med människor. Lägenheten intill har länge varit ledig och det verkar som om hon och en man vid namn Jerker har någon form av pakt som medför att Monicas grannlägenhet ska förbli tom en längre tid. Monica svimmar av ångestattacken.
Barbro, en parant kvinna som är allt annat än lagom, retar sig på att hon inte har en aning om vem som ska flytta in i lägenheten bredvid Monica. Hon har verkligen gjort allt för att ta reda på information – men utan resultat. Inte ens Jerker, vaktmästaren, kunde ge henne information. Monica har kvicknat till och kollar mailboxen där ett brev från Johan Frank, kriminalpolisen Göteborg berättar att ett brev inkommit till polisen från någon som verkar ha med mordet på Monicas man Nicholas att göra. Monicas skyddade adress är röjd och hon är i uppenbar fara.
Del 3
Den breda göteborgskan ekade mellan husen.
”Men vad gör du?! Är du helt sopren i huvet eller? Det där är sketdyra grejer Conny! Det är inget man bara släpper taget om sådär! Behandla det som en spröd kvinna!”
Tommy kliade sig bekymrat i huvudet samtidigt som han tittade uppgivet på sin vän som för dagen fick agera flytthjälp. Conny trodde för en stund han klarat sig med bara en tillrättavisning. Men icke.
”Vet du hur många som skulle ge både liv och potens för att äga det mixerbordet?”
Tommy stannade upp igen och trots att de kämpade med att hålla den tunga lådan så fortsatte han snacka utan att röra sig.
”Vi har löjligt kort om tid för denna flytten Conny. Tiden är inte på vår sida i vanlig ordning och det står en hel stab av hemtovade yllekofter och väntar på station”
”Jo jag vet. Men JAG kan ju inte hjälpa att du ska flytta in just idag och du måste lära dig att…..”
”Lusekofter, yllekofter eller inga kofter alls… jobbet måste göras och ljudet rattar inte sig självt ut i etern vettö… Öka nu eller hembyggdsföreningen går bärsärk i studion.”
Dom hann knappt ur hissen innan de hörde ljudet. Ett krafsande ljud och ett gny som lät nästan obarmhärtigt förtvivlat.
”Asså… jag tror jag går till barndom.” gnällde Tommy.
”Bor det en hundägare med nervproblem vägg i vägg. Du, Conny, du kan ge dig fan på att det är en karriärsnubbe som bor där inne och så skaffade han sin en byracka för att komma i kontakt med sitt inre lugn för det har han terapitant sagt. Sanna mina ord!”
Conny skulle precis svara men blev avbruten
”Hundar är precis som oss ,vettö. Bryr man sig inte så kollapsar deras nerver precis som det gjort på ägarn där inne.”
Skrapandet blev värre. Det som först lät som en hund som gnydde eskalerade till ett halvkvävt skrik.
Tommy och Conny tittade förbryllat på varandra och ingen av dom fann sig så pass att dom hittade någon lämplig kommentar.
Deras tystnad bröts av att Jerker kom från trapphuset.
”Det är makalöst” sa han. ”Att folk inte ens kan lära sig att byta sina egnafläktlampor. Det är ju ingen skillnad mot vanliga nästan, men folk verkar tro man måste vara ingenjör för att lösa problemet. Visst är det sorgligt.”
När Jerker skulle fortsätta sin utläggning med att beskriva eländet som orsakas av tops i avloppen så han inte ens börja utan blev avbruten av ett kvidande. Trion tittade mot Monicas dörr. Utan ett ord tog Jerker upp sin nyckelknippa och låste upp.
Innanför dörren låg Monica med bägge handlederna uppskurna och en blick som kunde varit hämtad ur en skräckfilm.
”Dom rinner ur datorn…” väste hon och brast ut i ett gapskratt.
”Ja... dom rinner igen! Ur datorn…”
Jerker, Tommy och Conny stod som förstenade.
Tillslut sansade sig Jerker och lyckades efter en stunds fipplande få upp mobiltelefonen.
”SOS - 112 Vad har hänt?” svarade en trevlig ung man på larmcentralen.
Jerker skulle precis till att beskriva det surrealistiska som hänt då en maskerad figur kom springande ut ur Monicas lägenhet och slog telefonen ur han händer.
Fortsättning följer…
Vad har hänt Monica? Vem sprang ut ur hennes lägenhet? Hur reagerar trion på detta? Ni bestämmer genom att kommentera!
OBS! I morgon blir Del 4 eventuellt sent publicerat med tanke på att jag jobbar sent!
Del 3
Resumé
Monica, sitter i solen på sin balkong när hon till sin förtvivlan hör ljud från grannbalkongen. Monica har allvarlig social fobi och avskyr alla former av kontakt med människor. Lägenheten intill har länge varit ledig och det verkar som om hon och en man vid namn Jerker har någon form av pakt som medför att Monicas grannlägenhet ska förbli tom en längre tid. Monica svimmar av ångestattacken.
Barbro, en parant kvinna som är allt annat än lagom, retar sig på att hon inte har en aning om vem som ska flytta in i lägenheten bredvid Monica. Hon har verkligen gjort allt för att ta reda på information – men utan resultat. Inte ens Jerker, vaktmästaren, kunde ge henne information. Monica har kvicknat till och kollar mailboxen där ett brev från Johan Frank, kriminalpolisen Göteborg berättar att ett brev inkommit till polisen från någon som verkar ha med mordet på Monicas man Nicholas att göra. Monicas skyddade adress är röjd och hon är i uppenbar fara.
Del 3
Den breda göteborgskan ekade mellan husen.
”Men vad gör du?! Är du helt sopren i huvet eller? Det där är sketdyra grejer Conny! Det är inget man bara släpper taget om sådär! Behandla det som en spröd kvinna!”
Tommy kliade sig bekymrat i huvudet samtidigt som han tittade uppgivet på sin vän som för dagen fick agera flytthjälp. Conny trodde för en stund han klarat sig med bara en tillrättavisning. Men icke.
”Vet du hur många som skulle ge både liv och potens för att äga det mixerbordet?”
Tommy stannade upp igen och trots att de kämpade med att hålla den tunga lådan så fortsatte han snacka utan att röra sig.
”Vi har löjligt kort om tid för denna flytten Conny. Tiden är inte på vår sida i vanlig ordning och det står en hel stab av hemtovade yllekofter och väntar på station”
”Jo jag vet. Men JAG kan ju inte hjälpa att du ska flytta in just idag och du måste lära dig att…..”
”Lusekofter, yllekofter eller inga kofter alls… jobbet måste göras och ljudet rattar inte sig självt ut i etern vettö… Öka nu eller hembyggdsföreningen går bärsärk i studion.”
Dom hann knappt ur hissen innan de hörde ljudet. Ett krafsande ljud och ett gny som lät nästan obarmhärtigt förtvivlat.
”Asså… jag tror jag går till barndom.” gnällde Tommy.
”Bor det en hundägare med nervproblem vägg i vägg. Du, Conny, du kan ge dig fan på att det är en karriärsnubbe som bor där inne och så skaffade han sin en byracka för att komma i kontakt med sitt inre lugn för det har han terapitant sagt. Sanna mina ord!”
Conny skulle precis svara men blev avbruten
”Hundar är precis som oss ,vettö. Bryr man sig inte så kollapsar deras nerver precis som det gjort på ägarn där inne.”
Skrapandet blev värre. Det som först lät som en hund som gnydde eskalerade till ett halvkvävt skrik.
Tommy och Conny tittade förbryllat på varandra och ingen av dom fann sig så pass att dom hittade någon lämplig kommentar.
Deras tystnad bröts av att Jerker kom från trapphuset.
”Det är makalöst” sa han. ”Att folk inte ens kan lära sig att byta sina egnafläktlampor. Det är ju ingen skillnad mot vanliga nästan, men folk verkar tro man måste vara ingenjör för att lösa problemet. Visst är det sorgligt.”
När Jerker skulle fortsätta sin utläggning med att beskriva eländet som orsakas av tops i avloppen så han inte ens börja utan blev avbruten av ett kvidande. Trion tittade mot Monicas dörr. Utan ett ord tog Jerker upp sin nyckelknippa och låste upp.
Innanför dörren låg Monica med bägge handlederna uppskurna och en blick som kunde varit hämtad ur en skräckfilm.
”Dom rinner ur datorn…” väste hon och brast ut i ett gapskratt.
”Ja... dom rinner igen! Ur datorn…”
Jerker, Tommy och Conny stod som förstenade.
Tillslut sansade sig Jerker och lyckades efter en stunds fipplande få upp mobiltelefonen.
”SOS - 112 Vad har hänt?” svarade en trevlig ung man på larmcentralen.
Jerker skulle precis till att beskriva det surrealistiska som hänt då en maskerad figur kom springande ut ur Monicas lägenhet och slog telefonen ur han händer.
Fortsättning följer…
Vad har hänt Monica? Vem sprang ut ur hennes lägenhet? Hur reagerar trion på detta? Ni bestämmer genom att kommentera!
OBS! I morgon blir Del 4 eventuellt sent publicerat med tanke på att jag jobbar sent!
Del 2
Resumé
Monica, sitter i solen på sin balkong när hon till sin förtvivlan hör ljud från grannbalkongen. Monica har allvarlig social fobi och avskyr alla former av kontakt med människor. Lägenheten intill har länge varit ledig och det verkar som om hon och en man vid namn Jerker har någon form av pakt som medför att Monicas grannlägenhet ska förbli tom en längre tid. Monica svimmar av ångestattacken.
DEL 2
Barbro avskyr allt som är lagom och det är hon mäkta stolt över. På bjudmiddagar med väninnorna brukar hon muntert citera Galenskaparnas Claes Eriksson.
”Sverige är ett unikt land där lagom är bäst. I övriga världen är bäst bäst” skanderar hon högljutt med ett påföljande sparsamt leende med en tillhörande självsäker nick och tar sig en generös mun rödvin till.
Idag har Barbro fullt upp med att hålla koll på utsikten från balkongen. Det ska flytta in en ny granne en våning upp och det retar henne att hon inte har en aning om vem det är. I två och en halv timme hade hon suttit med Jerker nere i hans vaktmästarlya och tvingats äta stinkande delikatesser från en ostbricka av furu. Hur i hela friden resonerar man när man köper en ostbricka i furu egentligen? Låg klass det är vad det är. Hur som helst hade hon inte fått ur honom ett dyft om den nya hyresgästen. Jerker hade sagt att han inte visste mer än henne och det trodde hon var dikt och förbaskad lögn. Klart Jerker visste vem han var! För det var en manlig granne, det hade hon kollat med Rudenberg i lägenheten till höger om den inflyttningsklara och både herr och fru Rudenberg var ense om att det var en man som dom sett genom kikhålet då han var på lägenhetsvisning.
Barbro hade självklart försökt ringa på Monica Carlssons dörr, till vänster om den nye grannens lägenhet, också men det var ingen idé. Hon öppnade inte i vanlig ordning. Otrevliga människa! Undra om hon ens bodde i lägenheten förresten? Det kanske pågick både det ena och det andra därinne. Det skulle inte förvåna henne om det visade sig vara ett lager för stöldgods där inne. Hon hade hört ett rykte om att Monica jobbade med något som hade med polisen att göra. Kanske var denna information fel och det egentligen är så att Monica HAR med polisen att göra. En kriminell person alltså.
Men idag hade det varit någon där. Det var hon bergsäker på eftersom hon blivit kraftigt störd mitt i frukosten av en kraftig duns på balkongen ovan.
Barbro slängde en blick i hallspegeln, rättade till håruppsättningen, sträckte på sig samtidigt som hon sög in magen och var därmed redo för att möta sin omvärld. Lagom är inte bäst. Bäst är bäst.
”Älska dig själv så kan du lättare älska andra” sa hon till sin spegelbild och i samma stund for en mörk skugga genom hennes annars så klara blick och hon öppnade ytterdörren och lämnade lägenheten.
Monica satt vi datorn och visste inte vad hon skulle ta sig till. Jobba orkade hon inte. Inte just nu. Hon öppnade sin mailbox och ögnade snabbt igenom inkorgen och de nya mailen. Blicken stannade vid en maildress hon inte kände igen. Det var visserligen en avsändare från polismyndigheten men inte den grupp hon arbetade för. Hon öppnade mailet och läste.
”Hej Monica.
Vi har försökt nå dig både via hembesök och via telefon men utan resultat. Vi är väldigt angelägna att nå dig med grund i att det uppkommit nya händelser i utredningen av mordet på din make Nicholas Carlsson. Vi är väl medvetna om den sociala fobi du utvecklat i samband med psykosen du drabbades av efter den tragiska upplevelsen av din makes död men vi ber dig att snarast ta kontakt med oss eftersom det inkommit ett brev till oss där avsändaren verkar ha en koppling till mordet och denne gör även klart i brevet att han/hon nu vet vart du bor. Det känns inte alls bra att berätta detta via mail men eftersom du inte gått att nå var det den enda lösningen vi kunde komma på.
Hälsningar
Johan Frank
Kommissarie Göteborgspolisen”
Fortsättning följer i morgon...
Vad händer sen?! Ni är med och bestämmer genom att skriva era tankar/ ideér i kommentarer!
OBS! Dert är omöjligt att ta med alla tips direkt. Men alla nedtecknas och tas med på ett eller annat sätt under historiens gång. TACK för era kommentarer.
Del 1
Hon sträckte bägge armarna upp mot himlen och bara njöt av stunden. Balkongen var inte stor men den räckte gott och väl åt henne och hennes självvalda ensamhet. Ett bord, en bekväm fällbar stol med en extra sittdyna och en parasoll i samma röd-svart-vita färgskala gjorde den solstinna fristaden komplett.
Hon satte sig ner och slöt de ljusblå ögonen samtidigt som hon lyfte kaffekoppen och tog sig en första slurk av morgonkaffet då det plötsligt hände. Utan förvarning.
Hon satt som förstenad. Endast ögonen röde sig när hon skräckfyllt slängde en blick mot väggen som skiljde hennes balkong från grannbalkongen. Hur var detta möjligt?! Lägenheten hade stått tom i evigheter och Jerker hade lovat henne att det skulle förbli så under minst ett år framöver.
Jerker, den jäveln! Han hade lovat! Dom hade en överenskommelse. Som en pakt!
Monica hatade människor. Hon hatade dem lika innerligt som hon älskade dem. Social fobi hade fått ett ansikte om hon bara vågat träda fram inför en fotograf och fotograferat sin folkskygga nuna. Men hon vågade knappt slänga soporna med risk för att springa på något äckligt mänskligt som kunde finnas utanför dörren... Nu fanns det där vidriga bara några meter bort. På andra sidan balkongväggen hörde hon röster. Någon eller några var i full färd med att flytta in i lägenheten bredvid hennes. Paniken började sprida sig som en löpeld genom kroppen. Fötterna rörde på sig… Rörde sig mer och mer... Till slut satt hon och fötterna levde sitt eget liv då dom hysteriskt joggade där hon satt i sin solstol samtidigt som andningen befann sig högt upp i bröstet. Snabbare och snabbare. Högre och högre. Skräcken blev så nära.
Hon svimmade.
____________________
Fortsättning följer...
Vad händer? Berätta själv!
- Vad är det för pakt Monica och Jerker ingått?
- Hur kommer det sig att Monica, som har allvarlig social fobi och Jerker (som du snart lär känna bättre) över huvudtaget träffats?
Posta dina svar i kommentarer!
Välkommen tillbaka imorgon! Då ska du få reda på vem det är som flyttat in i lägenheten bredvid Monica och du börjar förstå varför hon lider av en sådan lamslående social fobi.
Libretto - Snart börjar det!
En historia där du kan påverka.
Varje dag kommer historien, dessa öden, fortsätta och DU har möjlighet att påverka vad som ska hända med människorna i berättelsen genom att kommentera och ge just din åsikt.
Håll ögonen öppna - snart dags för starten av LIBRETTO!
Välkomna!
Frid
//Christine Larbring
